Att oroa mig i onödan

Ibland oroa jag mig i onödan. Vissa dagar gillar jag inte prata med folk för att jag vet inte vad dom  kommer att säga och hur dom att reagera, om bara en enkel fråga.  Jag undrar vart kommer det ifrån och det måste har hänt något under min barndom. Jag tål för kritik men inte när jag frågar någon vad som helst. Jag har svårt att samtal med killar i bland, det gör mig nervös när jag prata med dom, särskild den personen som jag gillar. Jag tänker ganska för mycket hur det blir kommer i framtiden och det blir inte ofta jag tänkte mig.  Jag har svårt att acceptera ett nej. det gör mig bara ledsen. Ibland tar jag det bra men inte alltid. 
 
 

Kommentera här: