DET SOM INTE SYNS PÅ YTAN

Det har gått så många år innan jag förstod att det jag går runt med inte alltid är mitt. Att det är andras energier som tagit sig in. Tar sig in. Nu vet jag. Kan stänga ute. För det mesta. Nu när jag vet, är oron, ångesten och rastlösheten inte bara tyglade, de är under kontroll och i stort sett helt borta. Lite finjusteringar kvar. De som inte riktigt passar in i systemet. Som strular. Bråkar. De som jag alltid, inte direkt men sen, håller av, när de till slut visar sina fina sidor. För dem blir skolan ibland ingenting annat än ett kvitto på allt de inte klarar av. Undrar hur många av dem, med eller utan diagnoser, som tar in allt, precis allt från alla runtomkring och reagerar därefter och sen blir inget annat än missförstådda. De utan filter. De där allt går in under huden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: