Paranoida tankar

Jag har levt med vad dem kallar paranoida tankar och förföljelsemani till och från under vissa perioder. Vissa dagar vågar jag knappt gå ut när folk finns ute. Jag brukar se till när det är tomt ute, så kan jag andas ut och går ut till exempel affären. Jag känner mig obehagligt när folk blickar och kollar på snett. Jag undrar vad är felet hos mig, jag är bara en människa. Jag har släppt in folk i mitt liv som jag vet inte är bra för mig, innerst inne. För att jag har varit för snäll och det går för långt, jag känner mig utnyttjad för min snällhet. Nu måste jag säga nej. Det går bättre att ge och ta. jag kommer alltid att gå med en oro och rädsla i bakhuvudet.
Jag har antingen ”tröttnat”, eller blivit rädd eller gjort så att personen i fråga säger upp kontakten med mig. Jag har även förlorat många bra människor i mitt liv på grund av att jag är paranoia. jag ser även snälla gester som dolda hot, för inte skulle väl någon vara snäll emot mig utan att det finns en baktanke. Jag kommer att alltid vara vakt. Jag känner mig stark, men inte räcker bra.

Kommentera här: