Emiza´s blogg -

Emiza´s blogg

-
(null)

Jag har väldigt, väldigt svårt för att våga släppa in nya tjejkompisar i mitt liv. När jag var tonåring och gick i gymnasiet så hade jag några vänner som sedan visade sig inte vara så snälla och jag behandlades inte så väl. Man kan nog säga att jag blev rätt utstött i slutet och det pratades bakom min rygg. Jag var den man gjorde lite narr av, förminskade och drev med, och blev inte medbjuden på saker. Och jag märker att det har ärrat mig mer än jag kanske trott. Om jag lär känna en ny tjej idag som är trevlig och ger komplimanger eller positiva kommentarer så blir jag skeptisk. En del av mig känner ’tänk om du blir lurad nu?’ ’tänk om hon bara driver med dig?’ 
Det är ologiskt, men det är som ett ena delen av mig ser det som en normal nyfunnen vänskap medan andra delen av säger åt mig att vaksam på ifall nåt inte stämmer, letar efter baktankar och signaler på att jag blir lurad in i att tro att jag är något, att hon verkligen är genuint nyfiken på mig och frågar saker för att hon bryr sig. Men jag vill ju heller inte ta upp det eller göra nåt som slutar i att personen känner sig oschysst behandlad eller ifrågasatt. Ni som tidigare blivit utstötta, mobbade eller utsatta för härskartekniker av vänner eller i klassen, sitter det kvar även nu i vuxenlivet? Jag är ändå 30 år idag och det som skedde var länge sen..